© copyright 2010 M J Walther
Monstret inom mig
”Mae que catso fai”, skrek Giancarlo så högt hans lungor bar. Och ställde sig upp med båda armarna lyfta framför sig.
”Den jävla bögen drar skam över sin tröja!” sa han med armarna vilt gestikulerande mot tv-apparaten. Han vände sig om mot Dino med tumme mot pek och långfinger framför ansiktet. Upp och ned. En vardaglig gest som visade bestörtning och ilska på samma gång.
”Catso cornuto. Vilken jävla bög. Fan att man ska behöva se på skiten.” Giancarlo satte sig ned med ett brak på den vita plaststolen. Baren de satt i var som vanligt full av folk som såg på fotbollsmatchen mellan Juventus och Bologna. En liten lokal upplyst med lysrör. En skitig bardisk av rostfritt stål skar genom lokalen från den bakre väggen nästan hela vägen till utgången. Vitmålade väggar med några dåliga oljemålningar av okända konstnärer som avbildade det vackra landskapet som omgav deras stad. Borden och stolarna stod samlade runt lokalens nyaste och dyraste möbel. En stor, fin, platt tv. Röken låg tung i lokalen av dussintals tända cigarretter som många hade hängandes i mungipan.
Baren var fylld till bristningsgränsen av medelålders män och ett antal äldre farbröder som höll sig till ett av sidoborden. Ölglas och grappakupor låg huller om buller på borden. Volymen var hög och diskussionerna hätska. Inte en kvinna fanns i lokalen. Det skulle inte falla dem in att gå in i just den här baren. Det var en kvarterskrog i de lägre delarna av staden där arbetarna bodde. Arbetarna från fabrikerna som fanns i detta område. Här rådde ett starkt machotänkande. Kvinnan stannar hemma och sköter hushållet medan mannen arbetar på fabriken och betalar familjens utgifter. Efter arbetet var mannen fri. Fri på många sätt. Inte bara fri att sätta sig på grannbaren och göra av med resterande lönepengar på dricka. Det var även en osagd regel att mannen kunde ha en älskarinna. Så länge han skötte sina äktenskapliga plikter och lade mat på bordet.
Dino som för ovanlighetens skull var måttligt intresserad av fotbollen satt och tänkte på dessa egendomliga machotraditioner. De var alla starkt bundna av den kristna tron och besökte kyrkan på söndagar med sina finaste kläder. Det var biktstolen som drog de flesta männen till kyrkan. Där fick de alltid syndernas förlåtelse av fader Mario. Äktenskapsbrott tvättades rent från deras besudlade själ med en extra slant i kollekten och tio l’ave Maria.
Ave, o Maria, piena di gratzia,
il signore è con te.
Tu sei benedetta fra le donne
e benedetto è il frutto del tuo seno,
Gesù. Santa Maria, Madre di Dio,
prega per noi peccatori
adesso e nell’ora della nostra morte.
Amen
Hur många gånger hade han själv rabblat versen? Hur många gånger hade han inte stått på knä framför altaret med huvudet böjt i vördnad för Jesu moder? Hur många gånger hade han inte fått syndernas förlåtelse för sina världsliga brott?
Med blicken fäst vid plats som inte var fotbollen, långt borta i tankarna blev han skrämd då det plötsligt utbröt ett makalöst vrål i lokalen. Männen hoppade upp ur sina stolar och började krama varandra och skrika i vild glädje. Dino ställde sig på fötter för att inte verka alltför avvikande. Han kramade om sin broder Giancarlo som skrek i hans öra.
”Jaaaaa!” Hans ansikte hade fått en högröd nyans medan han vrålade. ”Nu tar vi de jävla fittorna från Torino, nu tar vi dem!”
Det stod 1-1 i matchen och Bologna hade lyckats reducera. Starkt förlusttippade som de var, så var en oavgjord match mot starka Juventus ett fantastiskt resultat för lilla Bologna.
Efter en stund lade sig den vansinniga nivån av skrik till den uthärdliga höga nivån av sorl och hårda slagord igen och Dino liksom resten av männen satt åter på sina plaststolar. Han förde glaset till munnen och svepte resten av sin Grappa. Den brännande hettan som snörde tag om hans strupe kändes välkommen. Han behövde några extra glas idag.
”Filippo!” skrek han för att överrösta ljudnivån i lokalen. ”En till.” Dino såg inte ens åt bartenderns håll, han visste att Filippo skulle hålla ett extra öga på honom och hans bror och se till att de fick all uppmärksamhet som de krävde. Bröderna Conti var som de flesta andra anställda i den lokala textilfabriken fabriken. Men de var förmän och gjorde sällan ett dagsarbete. Giancarlo och Dino var medlemmar av familjen som styrde i den nedre delen av Bologna, DeSanctis. De som hade makten. Dino och Giancarlo var systersöner till capon. Deras käre mor var syster till den fruktade Giancarlo DeSanctis. Ledaren. Chefen. Capon. Dinos bror bar hans namn. Deras mor hade gett sin förstfödde son namnet Giancarlo utav respekt för den då nye ledaren av familjen. Alla visste vilka de var och alla behandlade dem med stor respekt.
Förutom just den lilla råttan de besökt tidigare under dagen, tänkte Dino när han såg Filippo ställa ned ett nytt glas med billig Grappa framför honom på bordet. Han tog den genast till sin mun och svepte hälften av innehållet med ett ljudligt smackande.
”En till.” sa han likgiltigt utan att ens ägna ägaren av baren en blick.
”Si signore Conti.” sa Filippo med blicken mot golvet och skyndade därifrån för att genast få fram påfyllning.
Strax innan fotbollsmatchen tog sin början hade de varit och hälsat på en man som hade en stor slakteributik i utkanterna av familjens domäner, nära de centrala delarna av staden. Dino och Giancarlo skötte indrivningen åt sin morbror Giancarlo. De var unga och starka. Giancarlo trettioen och Dino tjugosju. Båda lika långa, en och åttioåtta. Starka som oxar då de tillbringat stora delar av sin ungdom på gym och i kampsportslokaler. Som pojkar hade de redan i tonåren satt respekt i omgivningen då de ofta slogs och alltid vann. Redan som unga fick de upp ögonen för sin morbror som följde deras framsteg med stort intresse och därefter tidigt införlivade pojkarna i familjens affärer.
Och
Just denna afton hade Dino och Giancarlo besökt slaktaren. Medan
Dino drack det som återstod av Grappan som nyligen serverats honom
tänkte han på mannen som trotsat Capon. Slaktaren som vägrat
betala familjen beskärda del. Pengar som tillhörde dem. Skydd som
alla betalade för.
Dino hade egenhändigt avväpnat
situationen med ett fruktansvärt övervåld. Skjutit en ung man
strax över knäskålen eftersom denne kommit mot honom med en stor
slaktarkniv. Sedan hade han straffat ägaren. Med sin pistol i näven
slagit honom rakt över ansiktet. Slagit hårdare och hårdare medan
folk förskräckt sett på. Så mycket blod. Slaktarens trasiga
ansikte. Blod överallt.
Dino drog ett djupt bloss av cigaretten i mungipan och såg upp mot röken han sakta släppte ur sin mun. Fotbollen var slut. Resultatet 1-1 höll sig matchen igenom och männen började högljutt diskutera konsekvensen av att ha spelat oavgjort på bortaplan mot en av de stora. Dino hade svept det sista av sin Grappa och reste sig från stolen.
”Jag drar nu”, sa han utan omsvep till sin broder. Giancarlo såg upp mot honom. Han såg på sin broder med ömhet i blicken.
”Dino”, sa han medan han reste sig ur stolen. ”Dino, Dino, Dino.” Giancarlo tog tag om sin broders kinder med sina båda händer och såg honom djupt i ögonen. Han släppte på greppet och kramade om honom hårt istället. Med munnen nära Dinos öra fortsatte han.
”Du skötte dig jävligt bra idag, du vet det va?” Han väntade inte på svar. ”Jag ser att semestern gjorde dig gott. Du ser fräsch ut, ser ut av att vara full av energi.” Giancarlo släppte på greppet och tog åter tag i hans kinder och sa. ”Gå hem till din vackra fru och sätt på henne. Gör dig av med lite av den där aggressionen som bubblar i dig. Så ses vi imorgon.” Giancarlo tryckte sin panna mot Dinos. ”Vi ses imorgon broder. Okej?”
Dino sa inget utan gick istället bort från platsen med bister min. Det höga sorlet i lokalen byttes mot gatans ljud när han klev ut i den varma Bolognanatten. Jag måste till kyrkan imorgon, tänkte han. Jag måste be om syndernas förlåtelse. Han gick med bestämda steg nedför gatan.
När Dino öppnade dörren till sitt lilla hus som låg inklämt mellan de många fastigheterna i kvarteret, så möttes han av den stillsamma musiken från ett piano. Ett stycke av Vivaldi som han inte kunde namnet på smekte väggarna i deras lilla bostad. Han ställde ifrån sig nycklarna och tog av sig pistolen som han fortfarande bar på. En liten låda som var högt belägen så att hans lilla dotter inte ens av misstag skulle lyckas komma åt. Han placerade vapnet i lådan efter att ha undersökt det en stund. När han var säker på att det var laddat och säkrat lade han bort det och låste lådan med en nyckel han bar runt halsen på en kedja.
Han gick vidare in i vardagsrummet och lät musiken omsluta honom. Hans vackra fru satt vid ett piano med blicken djupt koncentrerad på instrumentet. Dino såg på henne en stund men gick snart vidare förbi henne och in till ett litet rum som låg i anslutning till sällskapsrummet. Det var mörkt men han kände till varenda detalj i det lilla kammaren som var hans treåriga dotters. Han gick försiktigt fram till sängen och böjde sig ned på knän framför den sovande flickan. Ljuset som kom in genom den öppna dörren avslöjade en liten, mörkhårig flicka. Djupt instoppad mellan mjuka täcken. Han såg på henne en lång stund. En tår föll ned på hans kind då han slutligen gav henne en puss på pannan. Dino bad en kort bön. Han bad jungfru Maria om nåd. Han bad henne ta hand om hans kärlek i livet. ”Ta hand om min dotter. Det är det enda jag har.” viskande Dino innan han slutligen reste sig. Han gick tyst ut ur flickans rum och lämnade dörren på glänt så att ljus kunde hitta in.
Sofia. Dinos fru spelade fortfarande på pianot. Hon rörde sig koncentrerat med musiken. Hennes mörka hår låg i lockar över de nakna axlarna och ljuset från lampans svaga sken speglade sig i hennes hår.
”Jag älskar dig”, sa han. Han förväntade inte ett svar utan såg henne istället med förnyad kraft låta fingrarna flyga över pianots vita och svarta tangenter. Det var alltid så här efter semestern, tänkte han ledsamt. Sofia blev alltid kall mot honom när de kom tillbaka. Han stod en lång stund och såg henne leva sig in i musiken. Se hennes mörka lockar svepa över olivfärgad hy när hennes kropp rörde sig i tongångarna. Hon spelade stycket med hela sin själ. Även om han inte såg hennes ansikte förstod han att det var vått av tårar. Hon accepterade det han var men klarade inte att hålla känslorna under kontroll. Det var semestern i sig som spräckte deras starka band. Det var semestern som bröt den lilla familjen i stycken. När hemligheten de bar på oundvikligen frossade i frihet. Då orkade hon inte längre stå emot odjuret som levde med dem, trycket blev för stort och Sofia avstängde sig från honom. Men Dino visste att det skulle gå över, hon skulle förlåta honom igen. Förlåta honom för det han var. Förlåta monstret som levde inom honom. Ge med sig och återvända till hans famn. Med tiden så skulle Sofia åter komma och söka tröst hos honom. Hon skulle leva med deras gemensamma börda. Leva med deras hemlighet.
Det var sommar i Hamburg och Gerhard Adler var tjugotre år gammal. En ung man med stor framtid och hopp i sinnet. Nyutexaminerad pilot vid universitetet i staden. Han skulle snart börja söka sig ett jobb och följa fotspåren som manliga Adlers gjort det senaste århundradet. Följa generationsarvet med stolthet och föra namnet vidare. De manliga Adlers hade sedan tre generationer tillbaka varit piloter. Två krig och återuppbyggandet av en raserad nation. Han farfar och farfarsfar hade båda varit stridande aviatörer och gjort namnet Adler känt i de tyska historieböckerna. De hade varit med och gett sina liv åt nationen som sökte sina intressen bortom dess gränser. Han var stolt över att vara tysk, stolt över hans nations starka historia. Inte så stolt över de fruktansvärda brott som begåtts under kriget. Men Gerhard förstod att det alltid var förlorarna som framstod som de onda.
Han satte sig i stolen som skulle ta honom på hans första semester. Den första resan han gjorde själv utomlands. Han skulle leva ut lite innan han gav sig in i yrkets hårda bana. Gerhards far betalade resan som skulle föra honom till Ibiza. En tradition som gått vidare i familjen. Fadern betalade sonen en valfri resa efter sonens examinering på pilotskolan. Några förvånade ögonbryn hade höjts när han uttalat namnet på den lilla ön. Förvånade eftersom alla förväntade sig något större, något mer exotiskt. Hans far hade exempelvis valt en safari i Kongo, något som nästan trettio år tidigare varit något alldeles extra. Men Gerhard förklarade sig med att han bara önskade sig en kort semester för att snabbt kunna ta sig tillbaka och börja sin spännande karriär. Denna förklaring hade mottagits med några belåtna, grymtande ljud från de äldre manliga Adlers, hans farbröder.
”Kan herrn vara vänlig och spänna fast bältet”, sa en leende, flygvärdinna. Hon blev kvar en stund eftersom hon granskade den unge mannen som satt långt fram i planets businessclass avdelning. Han var en riktig läckerbit, tänkte hon innan hon lyfte blicken och fortsatte sitt arbete. Gerhard var lång och hade sandfärgat kortklippt hår. Inte särskilt muskulös eftersom alltför hårda sporter inte utövades av Adlers. Tennis och golf var tillåtna och han var mycket duktig och utövade båda sporterna regelbundet, vilket gjorde att hans kropp var i bra form utan att ha svällande muskler.
Gerhard registrerade inte värdinnans granskande blick. Hon var vacker men han uppmärksammade henne inte. Hans tankar var på annat håll. Han satt i spännande fantasier om vad som skulle hända på resan.
Givetvis hade han hört historierna, ryktena om de fantastiska fester som pågick på den lilla ön i Medelhavet. Gerhard längtade. Han skulle för första gången våga. Han skulle för första gången släppa på sin allvarliga fasad och visa sitt riktiga jag. Han skulle slutligen få vara den gömda mannen som han nu undertryckte.
Familjen Adler var konservativa, av det gamla gardet. De klädde sig i kostym och slips när familjen träffades för söndagslunch. Man tilltalade alltid de äldre Adler med ”ni”. Det bockades vid hälsningar och faktisk kroppskontakt var endast tillåtet med de äldre kvinnorna av familjen, som mormor och gammelmormor. Konversationerna var alltid allvarliga och mycket civiliserade runt det antika bordet i mormors fantastiska hus som låg strax utanför Hamburg. Beläget på en kulle som såg ned på en lite typisk tysk by. Stor och ståtlig. En nästan adlig familjs boning.
Men nu var allt detta allvar bakom honom, nu var han på väg. Gerhard skulle få vara sig själv. Få släppa lös besten inom honom.
När han landade på den lilla ön förvånades han över hur varmt det var. Givetvis hade han hört historierna men inte riktigt förstått. I taxin som tog honom till hans hotellrum såg han med stora ögon på människorna som befolkade gatorna. De bar väldigt lite kläder. Både män och kvinnor gick nästan nakna omkring på gatorna och speglade sina brunbrända kroppar i solen. Han blev nervös av förväntan och tog sig snabbt upp på rummet så fort han ordnat med check in. Gerhard var lycklig. Han kände sig plötsligt fri. Han hade alltid levt ett strikt kontrollerat liv. Familjen som var så viktig men samtidigt alltid visste vad du höll på med. Äntligen, tänkte han. Nu ska jag äntligen få vara mig själv.
Mot kvällen gick han ned till gatan utanför hotellet. Skjortan bar han uppknäppt ned till naveln. Han hade ett par åtsittande, korta jeans på sig och vita flip flop tofflor på fötterna. Nere vid hotellreceptionen hade han frågat hur han skulle ta sig till de ställen han innan resan letat fram. Allt var planerat sedan länge. Via internet hade Gerhard hittat det han sökte efter. Receptionisten hade med ett höjt ögonbryn först frågat om han var säker på att det var dit han ville.
Han gick med beslutsamma steg på gatan. Festen hade redan börjat omkring honom. Den varma Ibiza natten tog sitt grepp om människorna och pulsen kändes ända in i benmärgen. Barer började fyllas ut med förväntansfylla ungdomar. Glada skratt och sjungande grabbar. Några unga flickor gick oblygt på gatan med naken överkropp. Han log åt detta skamlösa sätt och visste genast att han valt rätt. Att han tagit sig till rätt plats.
En muskulös man släppte in honom till diskoteket han valt som första destination.
”Välkommen”, sa han med ett vänligt leende på läpparna. Gerhard gick in genom entrén och kände hur det pirrade till i magen. Han tog de magiska stegen in. Kände pulsen av musiken som slog honom i ansiktet. Kände hur hjärtat började bulta upphetsat i hans bröst. Det är här mitt liv börjar, tänkte han. Det är här magin får leva fritt, det är här jag får vara mig själv.
En vecka senare vaknade han upp sent på morgonen i ett vackert, vitmålat rum. Terrakottafärgat klinkergolv bröt det vita på väggarna och gav värme till rummet. Fjäderlätta gardiner skimrade änglalikt i solskenet som sken genom öppna terrassdörrar. En ljust blå himmel skymtade lockande ute och ljudet av havets skummande vågor smög sig in i rummet. Gerhard låg naken i en stor säng med vita, mjuka lakan. En stor silverfärgad fläkt stod påslagen vid ena sidan av sängen. Den gav rummet en välbehövlig svalka.
Han såg på kroppen som låg bredvid honom. Brunbränd och vacker. Erotisk. Han kände hur pulsen slog ett snabbt slag i bröstet. Han var förälskad. Gerhard hade oväntat blivit kär. Allt hade gått så fort. De hade träffats redan första kvällen och han kände genast en kontakt som han aldrig känt förut. Gerhard kände en djupare samhörighet. Han kände att han hittat det han letat efter. Något nytt. En själsfrände, en likasinnad. Han sträckte sig i sängen och lade en arm om sin älskling. Gerhard var euforisk. Han lyssnade efter andetagen. Kände sitt hjärta slå i samma takt. Gerhard hade hittat det han alltid sökt efter.
Han skulle åka tillbaka redan idag, tillbaka till sitt andra liv. Till sin andra värld. Men det gjorde inget. För Gerhard hade slutligen tagit steget fullt ut. Han hade hittat sin skatt. Sin möjlighet till ett rikt själsligt liv. Hittat kärleken. Hittat sig själv.
Han såg Dino djupt i de mörka ögonen och sa med den nyförälskades säkerhet.
”Jag älskar dig.”
Dino lämnade Sofia och hennes melankoliska pianospelande. Han lämnade hennes förtvivlan bakom sig och gick till sitt sovrum. Att vara öppet homosexuell i hans kretsar var en omöjlighet. Något som hans familj och broder endast kunnat acceptera med döden eller ett snabbt försvinnande. Sofia hade accepterat honom. Hon hade accepterat hans hemlighet bara för att han lovat att endast släppa på den två veckor om året. De två veckor de åkte iväg på semester. De hade ett hus på Ibiza där Sofia tillbringade dagarna med deras dotter vid poolen. Och Dino lät sitt monster lös. Han släppte på sina hämningar och blev under två korta veckor om året den person han egentligen var.