Excerpt for Skuggor i spegeln - Övernaturliga undersökningar i naturen by Esko Jalkanen, available in its entirety at Smashwords


ESKO JALKANEN

  1. SKUGGOR I SPEGELN

    1. Övernaturliga undersökningar i naturen


********************


Copyright 2011 © Esko Jalkanen - Luonnonvoimat yhdistys ry.


All rights reserved. No part of this publication may be reproduced or transmitted in any form or by any means, electronic or mechanical, without permission in writing from Esko Jalkanen - Luonnonvoimat yhdistys ry (Esko Jalkanen – Nature´s Powers Trust).


Författare: Esko Jalkanen

Ritningar: Pirkko Hakkila

Översättning: Kent Lindberg

Omslag och utformning: Heli Nuotio, www.stellaindigo.com

Förlag: Esko Jalkanen - Luonnonvoimat yhdistys ry

(Esko Jalkanen - Föreningen Naturkraft), www.eskojalkanen.net


ISBN: 978-952-5999-16-7 (E-bok, Smashwords)

Version: 15-nov-2011 Smashwords Edition

    1. Original på finska

Ursprungliga namnet: Varjoja Peilissä – Yliaistillisia havaintoja luonnosta


Published in Finland in Finnish language as a paperback by Atena kustannus Oy.
Copyright © Esko Jalkanen och Pirkko Hakkila 1991-1997.


Later published as a part of compilation book Uusi ajatus löytyy luonnosta 1 - Käsikirja luonnon salaisista voimista ja niiden käytöstä first by Esko Jalkanen – Luonnonvoimat Yhdistys ry and later by Goodset Oy.
Copyright © Esko Jalkanen - Luonnonvoimat yhdistys ry 1996-2009.


    1. Disclaimer

This book is a work of extrasensory observations from nature. Content of the book is intended only for general information in education and communication purposes, and certainly not to replace medical advice or recommendations by health professionals


********************************************


Inhalt

Till läsaren

Inledning


NATUREN VÄGLEDER ODLAREN

Drunknar vi i kemikalier?

Så talade A.I.V.

Ett aktivt näringsintag

Växternas ämnesomsättning

Kväve dödar

Tång – ett oslagbart naturgödsel

Det mångsidiga tångextraktet

Vegetativ och generativ tillväxt

Konstgjord frodighet

Små energiunder

I Norden smakar det bäst


BIOENERGI OCH VIBRATION – VILLKOR FÖR ALLT LIV

Bioenergi – livets urkraft

Bioenergi från ekologisk odling

Materia av bioenergi

Livets beskyddare

De märkliga groddarna

Levande bröd

Levande vatten

Den stora pumpen

Kroppskontroll

Blommornas biorytm

Djurens gruppsjäl

Även hingsten tröttnar

De bioenergiska kineserna

Aska botar kon

Eld sanerar skogen

Hur hög är vibrationen i ditt hem?

Bioenergin i konstverk

Levande musik

En kraftfull 600-åring


JORDSTRÅLNING

Jordstrålningsnätverket

G-strålningen skyddar djuren

Myrorna lever på jordstrålning

Den hemlighetsfulla skogen

Jordstrålning på vägarna

Att avvärja jordstrålning


SJUKDOMAR KAN AVVÄRJAS

När människan är sjuk

Vi lever på flera nivåer

Cellernas ämnesomsättning

Öppna kanalerna!

Kontakt med den högsta nivån

Eterkroppen

Lär dig hjälpa!

Hälsa är andlig kraft

Sjukdom föregås av immunbrist

Den förrädiska elströmmen

Plötslig spädbarnsdöd kan förhindras

”Ovetenskaplig” sjukvård

Finländare, rök!

Medicin från naturen

Finländska kraftdroppar

Kosmisk dryck

Balanserande terapi

Kroppens port till grundämnena

Ett andligt strålningsskydd

Ord som botar


OSYNLIGA PERSONER

Okända påfrestningar i hemmet

Vilka är ni?

Könskamp

Goda och onda virvlar

Tankens kraft

Barnets ”bästa kompis”


ALLTING HAR SIN TID

Var sitter minnet?

Och ingen blir bortglömd

Kraft från tre världar

Ett yrke för negativa personer

Framstående människor lämnar spår

Vi går mot bättre tider

En högre form av bioenergi

Epilog

Till läsaren

Kölden väckte visor i mig,

regnet gav mig nya runor;

andra kom med himlens vindar,

vaskades ur havets vågor,

fogades ihop av fåglar,

susades av träd i skogen.


Så berättade runosångaren om sina kun­skaps­källor. Naturen stod honom nära, han levde mitt i den som en individ i det stora havet av liv. När han vunnit naturens för­troende öppnades kanalerna till naturens yttersta frågor. Livets bok var hans hand­bok.

I naturen är varje stund som en ny värld, eftersom tillvaron ständigt förändras. Det man observerar just nu är ju strängt taget inte exakt likadant en sekund senare.

Vetenskapen granskar existensen från en enda nivå, de fem sinnenas och de tre dimensionernas värld. Den bild som veten­skapen byggt upp saknar den fjärde dimen­sionens djup och allt det som känsliga individer kan förnimma med sina extra sinnen.

Sådana iakttagelser kan man naturligtvis ur vetenskaplig synvinkel håna och ringakta eftersom de inte uppfyller villkoren för empiriska undersökningar, de kan inte upprepas av vem som helst. Men även upprepningens bevisvärde är begrän­sat, upprepning garanterar inte att resultaten är kosmiska och gäller i hela världsalltet.

Människorna har en benägenhet att klassifi­cera alla andliga frågor enligt någon tro eller filosofi. Även ateismen kan anses vara en tro. Även skeptiker har en egen filosofi. Om saker och ting inte stämmer överens med denna filosofi förnekar skeptikern deras existens, eller anser att iakttagelserna är felaktiga. Den som valt den andliga vägen respekterar alla synsätt, eftersom dessa har uppkommit ur den fria viljan hos varje individ.

Innehållet i den här boken är till stor del baserat på övernaturliga iakttagelser. Förmågan att göra sådana har jag under årens lopp fått genom det som blev mitt livs­verk, trädgårdsodlingen. Ur den gröna massan har växterna börjat urskilja sig som individer, som tillitsfullt väntar på att någon kontaktar dem.

De läser utan svårighet mina tankar. Begränsningarna i tid och rum har för­svunnit. Det förgångna och den närmaste framtiden kan utforskas. Senare har den här förbindelsen öppnats också till andra livsformer, till djur och människor.

Det har blivit allt tydligare att den här formen av informationsförmedling är förknippad med ett villkor: man får den bara i syfte att hjälpa andra. ”Behandla andra som du vill att de skall behandla dig”. När barn och gamla ber om det, och ibland även när de inte gör det, är man skyldig att hjälpa dem, oavsett ras och religion.

Genom åren har jag hållit många före­läsningar i olika ämnen och berättat om mina iakttagelser. Till stöd för före­läsningarna har jag gjort overheadkopior, och en del av dem har jag sammanställt till denna bok. I detta verk berättar jag endast kortfattat om mina observationer under olika ämnesområden. Men det handlar egentligen om större saker, i sista hand hela vår uppfattning om människan och världs­alltet. Förhoppningsvis kan de här korta berättelserna inspirera läsaren till att söka sin egen sanning, sitt eget förhållande till den stora naturen.

Jag vill framföra mitt varma tack till konstnär Pirkko Hakkila, som efter mina skisser har gjort illustrationerna till boken och med sin begåvning gett liv åt framställningen. Vidare tackar jag min fru Pirkko för det stöd och tålamod som har möjliggjort mitt undersöknings- och skrivarbete.


Lievestuore 31.7.1991

Esko Jalkanen

Inledning

De korta styckena i den här boken är droppar ur en kunskapflod till vars brädd jag har tillåtits komma. Styckena utgör ingen större helhet även om de i någon mån är ordnade efter ämnesområden. Vissa begrepp återkommer i förklaringarna och illustrationerna. Det är en god idé att göra sig förtrogen med begreppen, i synnerhet om man är van vid att enbart använda uttryck som är allmänt vedertagna i naturvetenskapen.

Existensnivåer

Om existensnivåerna använder jag de vanligaste uttrycken, som är den fysiska nivån, den eteriska nivån, astralnivån, den mentala nivån, och den buddhiska nivån som också kallas kärlekens nivå eller Kristusnivån.

Vid en övergång från en lägre nivå till en högre förtunnas alltid materien, och vice versa. Materien i världsalltet rör sig oavbrutet mellan de olika nivåerna. Det verkar som om det är en generell struktur i naturen att antalet dimensioner ökar när materien förtunnas. På den fysiska nivån, den som vi känner till bäst, lever vi i tre dimensioner. Ju högre upp i nivåerna vi förflyttar oss desto fler dimensioner har vi till vårt förfogande. Man antar att det finns flest dimensioner på den buddhiska nivån, sju stycken. Världsalltet styrs av information från den buddhiska nivån, det kosmiska förnuftet.

Allt levande står på ett eller annat sätt i förbindelse med flera existensnivåer. Följaktligen är även människan en varelse som befinner sig på flera nivåer samtidigt. Man brukar säga att vi förutom våra fysiska kroppar även har eteriska, astrala, mentala och kausalkroppar. Man kan också säga att allt levande har sin motsvarighet på de högre nivåerna med mer finfördelad materia, eller att de olika kropparna går in i varandra. Det är en metaforisk framställning av en svårbegriplig sak.

Det oavbrutna flödet av materia, energi och information mellan nivåerna är av avgörande vikt för allt levande, även för människans välbefinnande. Flödet kan stoppas upp om förbindelse­kanalerna, människans chakran, är blockerade. Om förbindelsen mellan den fysiska, den eteriska och astralnivån försvagas är följden att försvarssystemet hos den levande varelsen bryts ned. Livskraften avtar, vibrationen minskar, sjukdomar och yttre påfrestningar får övertaget. Försvaret kan återställas genom att förbindelserna mellan de olika nivåerna öppnas så att strömmarna av grundämnen, energi och information åter kan flyta fritt.

Ungefär hälften av mänskligheten tror på olika varianter av återfödelse. Tillvarons olika nivåer har också att göra med livet efter detta. När en människa dör lämnar hon efter sig den fysiska och den eteriska kroppen. Hon fortsätter sin vandring som en astralvarelse för att senare för­flytta sig till högre nivåer som en mental- och kausalvarelse. I sinom tid kan kausalkroppen återvända till en fysisk kropp i ett nytt människofrö.

Grundämnen

Grundämnena kan indelas i tre grupper enligt sina livsuppehållande funktioner. Den första gruppen som är oumbärlig för livet innehåller 55 ämnen. Av dem verkar 16 på den fysiska nivån, 21 på eternivån och de återstående 18 på den astrala nivån. Enligt fysiologin behöver växterna 16 grundämnen. De är i det närmaste desamma som de ovannämnda 16 grundämnena som verkar på den fysiska nivån.

Till den andra gruppen hör 37 grundämnen som inte deltar i livets uppbyggnad. Även de förekommer på det fysiska, eteriska och astrala planet med olika partikelstorlekar.

För det tredje finns det ämnen som inte alls förekommer på den fysiska nivån och som vi därför inte kan identifiera. På den eteriska nivån finns två och på den astrala nivån fyra okända grundämnen, som verkar ha betydelse för livets upprätthållande. Massan av kända och okända grundämnen på eter- och astralnivå utgör mer än 95 % av den totala massan i hela tillvaron.

Enligt naturvetenskapen finns det 108 kända grundämnen. Några av dem är så instabila att de kan existera bara en kort stund under speciella förhållanden. Utgående från det periodiska systemet har man förmodat att det totalt finns 118 grundämnen.

Bioenergi

Bioenergi är ett urgammalt begrepp. I Orienten, i synnerhet i Tibet, har den kallats prana. I den omfattande litteratur som finns i ämnet kan man också hitta benämningar som ki-, chi-, od- eller orgon-energi.

Bioenergin är en ovillkorlig förutsättning för liv. Om bioenergin försvinner dör individen. Enligt den allmänna uppfattningen finns det obegränsat med bioenergi i världsalltet, men levande varelser har tillgång till den bara om mottagningsmekanismerna fungerar.

Mängden bioenergi kan uttryckas i procent av jouleinnehållet hos det levande objektet (joule, J, är en energienhet som motsvarar en wattsekund - till exempel en vanlig glödlampa förbrukar 60 watt per timme = 0,02 watt per sekund). Den definitionen lämpar sig för att jämföra objekt sinsemellan, men tillsvidare kan bara känsliga människor fungera som bioenergimätare. De kan varsebli bioenergifälten med till exempel slagruta eller pendel.

Bioenergifältet hos en frisk människa sträcker sig cirka 170 centimeter runt hela kroppen. Att fältet krymper är i allmänhet ett tecken på sjukdom. Människans bio­energi­fält är som en lagerreserv, som räcker i cirka 40 dygn. Fältet fylls på när man intar näring och vatten, men framför allt genom chakrorna och den så kallade buddhiska kanalen som finns i den eteriska kroppen. Bioenergi förmedlas från de eteriska, astrala och mentala nivåerna samt från den buddhiska nivån. För ett levande objekt är energin desto värdefullare ju högre nivå den kommer ifrån.

Naturens vibration

På den eteriska och på de ännu högre existensnivåerna pulserar eller vibrerar materien. Vibrationen är inte energi utan ett tillstånd. Ju högre vibrationens frekvens är, desto bättre säkerställs livet. Allt levande bör sträva mot en högre vibration.

När vibrationen är som högst består den av kosmiskt förnuft, ändamålsenlighet för all existens, som tillsammans med bioenergin skapar grunden för allt liv. Vibrationen är inte förknippad enbart med levande varelser utan varje föremål, byggnad, plats och trakt har sin specifika vibration.

Kvaliteten på vibrationen varierar med dess ursprung. En del av den kommer från mycket höga existensnivåer, och då har den en helande kraft. Vibrationen kan också vara negativ. Då härrör den inte från det kosmiska förnuftet, men även den är till för att uppfostra människosläktet.

NATUREN VÄGLEDER ODLAREN

Drunknar vi i kemikalier?

Människorna har vaknat till insikt om den fara hon utsätter miljön, mera allmänt uttryckt naturen, för. Men oftast går det människan förbi att hon själv är en del av naturen. De sakkunniga tvistar om huruvida också människan är hotad, eller om de förändrade förhållandena påverkat henne överhuvudtaget. Den omfattande sjukligheten förklarar man med att vi blir äldre än förr. På så vis antingen förnekar man de skadliga förändringarna i naturen, eller så bevisar man att människans anpassningsförmåga är stor.

Men även i vetenskapliga kretsar känner man en djup oro för människornas hälsa i dag och i framtiden. De som är insatta i teknik och medicin kan helt enkelt inte undgå att lägga märke till den störtflod av kemiska föreningar som vi lever bland. Och mängden föreningar ökar snabbare än vår kunskap om deras verkningar på människa och miljö.

Det finns även andra anledningar till bekymmer. Vad är det som ödelägger människans mentala jämvikt? Varför är psykisk sjukdom ett problem särskilt bland unga, så att det ofta till och med leder till självmord? Upprätthåller vi även den fysiska hälsan enbart på konstgjord väg? Vem skall sköta den mentala sidan och med vilka mediciner?

En förutsättning för ett totalt sett gott hälsotillstånd är att människans egna naturliga försvars- och reglermekanismer fungerar. Då kan hon också finna sin plats i naturens stora mekanism. Till att börja med finns det alltså anledning att titta lite grann på hur naturen fungerar. Där hittar vi kunskap för att ta hand om vår egen totalhälsa.

Miljövården – vårt gemensamma ansvar

FN 1968:

”Miljövård kan definieras som ett

förnuftigt utnyttjande av jordens

resurser vars mål är en så hög

levnadsstandard som möjligt för hela

människosläktet.”

Vi har samma fysiska egenskaper som

stenåldersmänniskan. Har vi beredskap för att

anpassa oss till morgondagen med alla dess

kemikalier?

För onödigt många av oss har tekniken blivit herre

istället för dräng.

En uppskattning från USA: Vi har cirka 70 000

brukskemikalier till vårt förfogande och mängden

ökar med 500–1000 för varje år. Det finns 4000

läkemedel och 3000 andra föreningar. Över 5000

föreningar används på olika sätt i livsmedel.


Kemikaliseringen - ett verkligt problem av idag.

Samhället förändras - kommer finländaren att

uthärda?

Så talade A.I.V.

När man börjar skydda naturen med hjälp av olika ämnen beror det oftast på att naturen har försvagats på grund av människornas tidigare handlingar. Skyddsåtgärderna koncentreras till att eliminera yttre synliga skador. Det innebär inte att objektets egen förmåga att skydda sig blir bättre, och skadorna kan återuppstå när som helst.

Finlands enda nobelpristagare i kemi Artturi I Virtanen konstaterade att naturen kräver tillbaka alla de grundämnen som finns i aska. Bara det kan garantera att så många enzymer som möjligt skapas. Gödselkemister och fysiologer har än så länge inte kunnat instämma i Virtanens åsikt trots att den praktiska erfarenheten har bevisat att den är riktig. Det enda sättet man har lyckats med att få planterad skog att växa på myrar med dåliga växtförhållanden är att gödsla med aska, och efteråt har ingen ytterligare gödsling behövts. Detta beror på naturens egen hushållning med grundämnena, som vi skall titta på härnäst.



Ett aktivt näringsintag

I de nordliga barrskogsområdena kan man se hur stora träd kan växa i ett tunt lager av humus. Den årliga tillväxten i dessa skogar är betydande och överträffar ofta avkastningen från de bästa åkermarkerna. Om man skalar av det tunna lagret av skogshumus och försöker odla skog direkt på mineraljorden är arbetet dömt att misslyckas. Humusen är en oumbärlig del av skogens växtunderlag.

Humusen kan dö. Så har skett i urgamla skogar som inte har drabbats av skogsbrand på länge. I ödemarker och på myrar och mossar finns det gott om murkna växtrester, men även dessa kräver naturlig rehabilitering för att vara humus.

Levande humus innehåller en kolossal mängd små partiklar som kallas kolloider och har förmågan att elektriskt binda metall-, ammonium- och vätejoner. Klotet till höger i bilden på nästa sida föreställer en sådan partikel. Växten står i förbindelse med jordkolloiderna med sina rothår eller mycelium. Systemet utgör en väsentlig del av växternas aktiva ämnesomsättning. Växten levererar väte och tar emot till exempel kalium.

Ogödslad skogsmark är en ekologisk odling. Växterna sköter själva sitt näringsintag på ett aktivt sätt. När utbytet av väte och näringsämnen fortsätter i årtionden blir kolloiderna försurade och växtförhållandena försämras. En skogsbrand återställer markens grundämnesjämvikt med askan som den producerar . De alkaliska metallföreningarna i askan ersätter det väte som jordkolloiderna har bundit upp, och kretsloppet kan börja på nytt. Näringen som finns i konstgödsel ger inte det här resultatet eftersom den är neutral eller sur.


Växternas ämnesomsättning

På nästa sida finns en schematisk skiss över hur en växt är uppbyggd. Ovanför markytan finns stjälken och bladen, och under markytan rötterna med sina rothår. När det gäller träd sköter svampmycelier rothårens uppgifter. Träden och svamparna lever alltså i symbios och drar nytta av varandra.

På bladen finns en stor mängd luftspalter försedda med en förslutningsmekanism, genom vilka koldioxid kommer in och vattenånga släpps ut. Med hjälp av klorofyll assimilerar växten koldioxid, vatten och solljus till energi, som lagras i form av kolhydrater som till exempel socker.

När vädrets påfrestningar ökar stänger växten luftspalterna för att minska avdunstningen. Då kan inte heller koldioxid komma in och assimileringen minskar. Växten hamnar i svårigheter.

Vid växthusodling hjälper odlaren och automatiken till, men i naturen klarar sig växterna på egen hand. Deras osynliga dator fungerar på ett beundransvärt sätt.

Rothåren har hand om vatten- och näringsupptagningen. Man kan tvångsmata växten genom att gödsla den, varvid den inte längre själv väljer näringsämnen. Vid aktiv näringsupptagning väljer växten själv sina näringsämnen. Det är det som händer på ett naturligt växtunderlag.


Kväve dödar

Växterna i skogslandskapet samarbetar för att trygga livets fortbestånd i det norra barrskogsområdets karga förhållanden och årstidernas stränga växlingar. Ett gott exempel på det är trädens och svampmyceliernas symbios.

När ett frö från ett träd faller till marken gror ett skott och assimilationen börjar. Svampmycelierna i marken erbjuder sig att samarbeta genom att förse plantan med vatten och mineralämnen. Dessutom skyddar de mot många förödelser. Det här arbetet utför de med hjälp av energi som de fått av värdträdet i form av kolhydrater. Det är mycelier från helt vanliga riskor, soppar, kremlor, skivlingar, kantareller och andra svampar.

Även ris och exempelvis vinbär, prydnadsbuskar och äppelträd har svampmycelier. Mycelierna tål knappt kvävet (N) från konstgödsel. Kväveanvändning borde undvikas och ersättas till exempel med gödsling med aska. Aska sätter snabbt igång nitrifieringen, dvs. den biologiska kvävebindningen

Med felaktig gödsling får man fram plantor vars rötter inte har några ordentliga svampmycelier till sin hjälp. När de planteras i naturliga plantbestånd blir de snabbt uppätna av sorkar och älgar. Djuren rör nästan aldrig naturliga plantor, eftersom plantornas skyddsmekanismer fungerar.


Tång – ett oslagbart naturgödsel

Blåstången växer i stora flytande flak kring världshavens kuster. Kustborna har lärt sig använda den till många ändamål. Japanerna använder den som föda. Alla japaner äter åtminstone en liten bit varje dag. Förmodligen bidrar det till deras goda psykiska och fysiska kondition.

Färsk tång innehåller lika mycket kalium, kväve och fosfor som obrunnen boskapsgödsel. I kusttrakterna används den som jordförbättrare. Men tången innehåller så mycket mer, totalt omkring 60 grundämnen i proportioner som bestämts av naturen. Tång är den bästa konditionshöjaren såväl för växter och djur som för människor.

Tången samlas in med flytande skördetröskor och genom vakuumdestillering tillvaratar man vätskan som den innehåller. Med ytterligare destillering får man fram ett mörkt tjärliknande tångextrakt. Det används används som besprutningsmedel utspätt med vatten i förhållandet 1:500.

Vid sidan av tångens beståndsdelar har jag här även räknat upp de ämnen som konstgödsel innehåller. Det mångsidigaste av dem, Kemira fullgödsel, används i första hand på döda växtunderlag för odling av gurka, tomat och sallad. Även om det innehåller många grundämnen når de inte ens upp till hälften av vad växterna kan få ut av exempelvis aska.

På åkrarna sprider man Y-gödsel, som innehåller kalium, kväve och fosfor. Vid kalkning sprids dessutom kalcium och magnesium. Totalt omfattar gödslingen mindre än tio grundämnen, vilket är beklagligt lite.

I nästa stycke kan du läsa mera om tångens fördelar.


Det mångsidiga tångextraktet

Konstgödselproducenterna har sett till att man inte längre -­ till exempel vid rådgivning för lantbrukare - offiiciellt håller med om tångens obestridliga fördelar. Tångens effekter har emellertid undersökts vid många branschinstitutioner.

Växternas gröna delar besprutas med tångextrakt utspätt 1:500. Extraktet skall alltså inte spridas som vätska på marken.

Man kan förbättra grobarheten hos frön genom att lägga dem i blöt över natten i utspädd tånglösning. Om man besprutar plantorna några gånger före planteringen får de en frosttålighet som är typisk för arten. Konstgödsel försvagar i allmänhet frosttåligheten. Skott och sticklingar rotar sig bättre om man blötlägger dem ett dygn i tångextraktet.

Insekter och gråmögel som plågar konstgödslade jordgubbar håller man i schack genom att bespruta jordgubbslandet med tångextrakt efter att bladen har vuxit till sin fulla storlek. Besprutningen görs nattetid då saftspänningen är som störst. Till en hektar behövs 8­­­-10 kg extrakt.

På ön Guernsey i Engelska kanalen håller tomatodlarna virusen borta från sina odlingar genom att varannan vecka bespruta plantorna med tångextrakt.

Tångextraktet ger produkterna en överlägsen hållbarhet. Det finns gott om undersökningsresultat som påvisar detta. Hållbarheten uppnås alltså genom att bespruta växterna och inte genom att behandla produkterna.

Inhemska kraftämnen som kan jämföras med tångextrakt är träaska och boskapsgödsel. Om man har tillgång till aska behöver man inget tångextrakt. Speciellt effektiv var boskapsgödseln från det naturliga kretsloppet, då korna fortfarande betade i skogarna. Förr i tiden brukade man blanda grankvistar i gödseln för att binda ammoniaken och för att öka mängden spårämnen. Det blev en otrolig åkergödsel.

Havstångens effekter

  • Frönas grobarhet ökade

  • Plantorna fick bättre frostbeständighet

  • Skotten rotade sig bättre än med hormoner

  • Skadesvamparnas påverkan minskade, t.ex. gråmögel på jordgubbar 22 – 5 %

  • Man fick skadeverkningar av virus under kontroll

  • Smaken på bär, frukt och grönsaker förbättrades

  • Deras hållbarhet förbättrades avsevärt

  • Bakterieverksamheten i jorden ökade

  • Skördarna blev betydligt större

  • Inga nackdelar kunde upptäckas


Jämförbara ämnen hos oss är aska och boskapsgödsel från det naturliga kretsloppet.

Vegetativ och generativ tillväxt

För ungefär 150 år sedan bevisade den tyske vetenskapsmannen Justus von Liebig att salterna från fosfor, kalium och kväve ökar tillväxten hos växter. Det var upptakten till konstgödselindustrin. Forskarna idag säger att växterna behöver 16 grundämnen för att växa bra. Det kan man läsa i vilken lärobok i fysiologi som helst.

Man kan fråga sig hur naturen klarade sig så långt utan forskarnas hjälp. Det är ju ändå ur naturen som forskarna hämtar sin kunskap: ”Naturam, optimum ducem, sequimur” – låt oss följa naturen, den bästa vägledaren.

Vid ekologisk odling studerar man saken ur en helt annan synvinkel. Växterna erbjuds så många grundämnen som möjligt så att de kan välja de ämnen som de behöver, allt enligt A. I. Virtanens princip.

På nästa sida är två rädisor och två morötter avbildade. På två av dem är blasten ganska liten men rotfrukten uppsvälld, på de två andra tvärtom. Växtsättet som producerar mycket biomassa kallas vegetativt. Det strävar man till främst vid foderproduktion med hjälp av rikliga mängder konstgödsel. Man kan också få morötter och rädisor att utveckla en lång blast när de odlas vegetativt. Då kan de innehålla fria nitrater som är skadliga för människan.

Det andra växtsättet kallas generativt. Det uppnår man genom att minska på kväve- och kaliumnyttjandet. Växtens ämnesomsättning kommer i balans och utvecklingen går konsekvent mot fröproduktion. Rotfrukterna på bilden med mindre blast är exempel på detta.

En spann aska årligen per 100 kvadratmeter främjar den generativa tillväxten vid trädgårdsodling, och produkterna blir därefter.

Konstgjord frodighet

När hemmaodlaren klagar hos sin fröhandlare över de växtsjukdomar som drabbat hans trädgård blir han erbjuden massor av bekämpningsmedel med tillhörande instruktioner. Han får knappast rådet att minska på konstgödselkvävet, och under inga omständigheter får han rådet att ersätta all gödsel med träaska.

En forskare vid Alnarps forskningsinstitut i Skåne upptäckte att konstgödsel gjorde bladen i en jordgubbsodling så frodiga att en del av dem hamnade i skugga. Växternas sockeröverskott gick åt till de skuggade bladens andning och bärproduktionen avtog. Bara genom att rensa bort blad kunde man få jordgubbsplantorna att åter bära frukt. Det rätta rådet lyder alltså: minska drastiskt på kväveanvändningen.

Man kan misslyckas med att torka lök som tagits upp med blasten om den har kvävegödslats alltför sent, till exempel i augusti. Det uppstår ingen fullständig vävnadsdöd där blasten brutits av, gråmögel kommer in i de levande vävnaderna och löken blir fördärvad.

Generös kvävegödsling en regnig sommar gör kålrötternas cellvävnad så svag att de inte klarar vinterlagringen.

Under åren då oljan var billig lärde man sig att framställa ensilage med hjälp av gödselkväve. När oljan blev dyrare övergick man till klöver, som sedan gammalt är känt för att binda kvävet i jordmånen. Men nu ville klövern inte växa på våra åkrar längre. Som mest var sex lantbruksforskningsinstitut sysselsatta med att lösa det här problemet. Anledningen visade sig vara jordens alltför höga kvävehalt. Gödsling med aska återställer snabbt klöverns tillväxt.

I början av 1970-talet fann tre forskare ett hormon som är verksamt i träd och kallas fytokrom. Dess uppgift är att mäta dagens längd och förbereda trädet för övervintring. Enligt naturen påbörjas övervintringen i södra Finland när dagarna är 14 timmar långa, i höjd med Vasa 16 timmar, och i Enare 22 timmar. Kvävet i konstgödseln hindrar fytokromet från att fungera och trädet kan fortsätta växa långt in på hösten. Under vintern fryser de alltför unga skotten. Det är värt att undersöka situationen även i den egna trädgården.

Små energiunder

Naturens hushållning är verkligen ekonomisk. I naturen finns inget oanvändbart avfall. Det som människan lämnar efter sig blir ett problem för henne om man inte kan hitta industriellt och företagsekonomiskt lönsamma användningsområden för det. Omräknat till energi är både människans och de andra arternas lämningar nästan lika värdefulla – ibland värdefullare – som den intagna födan.

I naturens ekosystem utnyttjas efterlämningarna och den energi de innehåller – även bioenergin, som jag återkommer till senare. I människornas teknosystem slösas även merparten av den energin bort.

Björken matar sig med sin egen skogsförna och samlar dessutom krafter från luften och vattnet. Lika ekonomisk är alen som binder luftens kväve och producerar utmärkt mull, liksom de rödblommande rallarrosorna vid åkrarnas kanter.

Verkliga energiunder är myror, kompostmaskar och kompostbakterier, som producerar mer energi än de förbrukar i sitt näringsintag. Man har konstaterat att kompostmaskarna bryter ned björkarnas skogsförna så att resultatet blir betydligt mer alkaliskt än det som bakterierna åstadkommer. En kompostmask kan producera alkaliska ämnen ur ”ingenting”. Stackmyrorna står i en egen klass som energiproducenter. De är som elektriska lampor, som suger energi ur jordstrålningen och omvandlar den till bioenergi.

En biologisk kompost är ett enkelt sätt att utnyttja energin även i människans lämningar och returnera den till det nyttiga kretsloppet. I en varmkompost förökas bakterierna kraftigt och spjälker växtdelarna till en utmärkt mull. Den innehåller rikligt med näring, den har ett vidsträckt bioenergifält, och den har en hög vibration.

I Norden smakar det bäst

Nässlor som plockas i Ukraina transporteras till Tyskland för förädling och förs sedan vidare till Finland för att säljas som smaksättning i bröd. Det verkar lite egendomligt. Kan vi inte producera nässlor i Finland? För flera år sedan blev jag tillfrågad om jag skulle kunna leverera finsk svedjeråg till en schweizisk läkemedelstillverkare till ett pris som gott och väl täckte omkostnaderna. Jag började entusiastiskt leta efter villiga odlare. Snart framgick det emellertid att det inte gick att teckna en försäkring för den eventuella brandrisken vid svedjebränningen, så planerna gick i stöpet.

Finland har väldiga outnyttjade möjligheter till ren, ekologisk odling, men många européer ligger före oss när det gäller att tillvarata möjligheterna. Ännu på 70-talet uppmanades man i vissa kommuner att köra träaska och spillning till avstjälpningsplatsen, eftersom man inte hade någon användning för det. Det var att förstöra en näringsgren.

I Finland står de alternativodlade produkterna sin egen klass i hela Europa, och efterfrågan bara växer under de närmaste åren. Numera skulle ekologisk odling löna sig även ur företagsekonomisk synvinkel, eftersom man i hela världen börjar konkurrera med produkternas kvalitet istället för med priset.


BIOENERGI OCH VIBRATION – VILLKOR FÖR ALLT LIV

Bioenergi – livets urkraft

På nästa sida beskrivs ett försök, där jag ökade och minskade bioenergin hos en krukväxt. Den inre cirkeln visar växtens ursprungliga bioenergifält. När jag besprutade bladen med utspätt havstångsextrakt började fältet efter några timmar att växa. Efter ett dygn var det t.o.m. tre gånger större än från början. Samma effekt, fast långsammare, har träaska utblandat i vatten (en tesked aska i en kaffekopp vatten).

Konstgödsel som innehåller kväve ger helt motsatt resultat. När krukan vattnas med en lösning som innehåller en promille kalksalpeter börjar bioenergifältet efter några timmar att krympa. Även om kvävet påskyndar tillväxten verkar detta ske på bekostnad av växtens hälsotillstånd. Eftersom växterna som en del av vårt näringsintag är en viktig källa för bioenergi är det inte likgiltigt hur tillväxten har åstadkommits. Många ”färskvaror” på butikernas hyllor är biologiskt sett nästan döda.


Bioenergi från ekologisk odling

När man jämför bioenergiinnehållet i grönsaker som odlats på olika växtunderlag märker man tydligt kraften i levande humus. Jag har här angett bioenergin i sallad, tomat och gurka i procent av växternas joulemängd. Ekologiskt odlad sallad innehåller alltså nästan dubbelt så mycket bioenergi som dess energiinnehåll uttryckt i joule. Även tomat och gurka som odlats på levande humus innehåller en betydande mängd bioenergi.

Under vissa förhållanden kan man få fram fullgoda grönsaker även med konstgödsling. Då bör växtunderlaget innehålla rikligt med cellulosa, som vid förruttnelsen lämnar ifrån sig de komponenter som bundits till den vid fotosyntesen, bland annat solens strålningsenergi. Växterna verkar ha en förmåga att ta till sig denna solkraft och omvandla den till bioenergi. I jämförelsen framgår detta i de försvarliga bioenergivärdena för produkterna som konstgödslats. Även det odlingssättet producerar tillfredsställande resultat om växtunderlaget innehåller tillräckligt med grundämnen. Ljus cellulosahaltig torv från en torvmosse är ett utmärkt material för det här sättet att odla. När växtunderlaget har mörknat och sedimenterats är torven förbrukad och måste bytas ut.

Nuförtiden använder man också många slags döda växtunderlag, till exempel stenull, som är lätt att hantera. Man droppar näringslösning på underlaget efter behov. Grönsaker som odlas på det här viset innehåller i stort sett ingen bioenergi alls. Det är inte konstigt att folk klagar över kvaliteten på grönsakerna. Under senare tid har de holländska odlarna förlorat marknadsandelar i Tyskland, som tidigare köpte närmare 70 % av deras produktion. Idag är kunderna missnöjda. Två tredjedelar av den holländska produktionen är snabbodlad på stenull. ”Don’t touch – it’s Dutch”, säger många européer.


Materia av bioenergi

Även människan kan utvinna energi ur materia, visserligen mycket knapphändigt. Men endast naturen kan omvandla energi till materia. Det kallas för tillväxtens under. Även här spelar bioenergin en avgörande roll.

Jag undrar om någon har undersökt om ett oruvat hönsägg innehåller alla de ämnen som behövs för uppbyggnaden av en kyckling? Kanske man ser det som självklart att en kläckt kyckling inte kan bestå av någonting annat än det material som fanns i ägget. ”Ex nihilo nihil”, som det latinska uttrycket lyder – ur ingenting får man ingenting. Saken kanske trots allt är värd att undersöka. Under ruvningen omges ägget av ett kraftigt bioenergifält, som helt säkert åstadkommer någonting.

Ett gott exempel på detta är sikens tillväxt. En ung sik lever på fjärilar. Fjärilarnas bioenergi är mycket hög i förhållande till deras massa, upp till 380 %. 10–15 % av sikens tillväxt kommer från fjärilarnas biomassa, medan upp till 70 % härrör från fjärilarnas bioenergi. Resten av tillväxtkraften kommer ur bioenergin i det omgivande vattnet. I ruvningsskedet är vattnets bioenergi helt avgörande för rommen. Rent vatten är en oersättlig bioenergikälla för allt levande. Du kan läsa mer om vattnets bioenergi längre fram i boken.

I Lapplands karga skogsmarker medverkar björkarna i barrträdens tillväxt. Upp till en fjärdedel av massan i en tallplanta som växer upp i bioenergifältet från en björk kan vara uppbyggt av grannträdets bioenergi.


Livets beskyddare

Vetenskapen har påvisat att materiens minsta beståndsdelar är i ständig rörelse. Utan denna vibration skulle vi inte veta någonting om elementarpartiklarna.

I tillvaron finns även andra vibrationer, fast mycket svårare att upptäcka. För många år sedan började jag se tecken på det i naturen. Litteraturen var inte till någon hjälp, så jag började söka förklaringar direkt ur naturen. Bit för bit har jag lyckats reda ut fenomenet.

För att jämföra vibrationsnivåer har jag gjort en skala, som inte återger vibrationens verkliga frekvens, utan variationen mellan vibrationerna hos olika objekt. Piippola, som är Finlands imaginära medelpunkt, gav jag vibrationsvärdet 10 på en skala som börjar på noll. Värden nära noll representerar sjukdom och död och värden nära 100 så kallat mirakeltillfrisknande.

Den specifika vibrationen för varje givet objekt varierar något, eller så sjunker den i jämn takt. Positiva handlingar och tankar som är riktade mot naturen höjer vibrationen. Negativa handlingar, konflikter, föroreningar och radioaktiv strålning sänker vibrationen. Även konstgjorda material gör att den minskar.

I klosterkyrkans park vid Valamo nya kloster vid Heinävesi är vibrationen 50, och inne i kyrkan vid ikonen Guds Moder av Konevitsa är den till och med 90. På samma nivå ligger vibrationen vid den helande källan i Lourdes i Frankrike.

Innan första världskrigets utbrott låg vibrationen i Europa generellt omkring 35, som är samma värde som en frisk människa har. Nu är den cirka 10, men är sakta på väg uppåt.


De märkliga groddarna

Den amerikanska professorn Ann Wigmore har konstaterat att groddar hör till de värdefullaste födoämnena för människor. Jag instämmer med glädje i det synsättet.

I verkligheten handlar det om mer än näringsvärdet i groddarna. Naturens uppvaknande är en kosmisk process, där de livsuppehållande krafterna ser efter nykomlingarna och tar hand om förutsättningarna för deras tillväxt.

När en ny växt – eller djur – får sin början växer dess bioenergifält synnerligen kraftigt under några dagar, eller högst en vecka. Även vibrationen mångdubblas. Dessutom får nykomlingen på homeopatiskt vis, dvs. genom materialisering, ett komplett sortiment av 60 grundämnen. Vårens ankomst är en kolossal kosmisk festlighet.

Bland folket är detta ett välkänt faktum. På våren samlar man mössöron från björkarna, granskott eller nässelskott. Samlaren har en inre kunskap om värdet i det material han plockar ihop.

Vidstående diagram visar utvecklingen hos en växande vetebrodd. När brodden växer utvidgas bioenergifältet. Bioenergin är som störst när brodden är cirka 6 centimeter hög. Sedan börjar fältet långsamt krympa. Broddar av frön som producerats med konstgödsel har ett lika stort bioenergifält, men det är inte lika långvarigt.

Broddarna är mycket aktiva. Enligt mina undersökningar kan de till exempel ge skydd mot strålning från elektriska apparater.

Vissa odlare har odlat vetebroddar till exempel på ladugårdsvinden. Det behövs bara så mycket ljus att broddarna börjar spira. Groddar är utmärkt boskapsföda. Groddar avsedda som människoföda håller sig ungefär en vecka om de förvaras svalt, dock inte under 2,5 grader.

Levande bröd

Trots att bröd alltid har varit en av människans basnäringar har kvaliteten på bröd sjunkit alltmer under ”civilisationens” utveckling. Vid tillverkningen har man jagat kostnader utan en tanke på konsumenternas verkliga behov. Med jäst, bakpulver och tillsatsämnen har man försökt få fram tilltalande smaker, men det innebär inte att brödet blir en fullödig basföda. Den moderna bakmaskinen och mikrougnen representerar bakandets sorgliga förfall. Bröd som bakats i dem är biologiskt dött.

Alla folkslag har kunnat konsten att baka fullgott bröd. Kunskapen har gått i arv sedan urminnes tider och är grundad på kunskap och visdom som vi nu famlar efter på nytt.

Bröd är i grund och botten en andlig produkt, genom vilken även vårt ”jordiska” bröd välsignats oss. I en gammal latinsk bibelöversättning lyder stycket som handlar om brödet i bönen Fader Vår: ”Panem supersubstantialem nobis da hodie” – giv oss idag vårt övermateriella bröd. Bibeln förklarar också att vi inte skall bekymra oss om vad vi skall äta och vad vi skall klä oss med, utan söka Guds rike, så skall allt detta vara oss givet. Människan borde alltså inse vikten av livets andliga sida. När man uppnår balans i det avseendet börjar livets verkliga mening klarna.

Vidstående tabell visar bröd bakat av olika ämnen på olika sätt. Siffrorna ett till tio representerar brödets bruksvärde som människoföda. Det bästa brödet får betyget tio.


Levande vatten

Rent vatten har blivit en sinande naturresurs. Likväl är vattnet en grundförutsättning för allt liv. Från början fanns det inget ”smutsigt vatten” i naturen, dvs. bakteriehaltig vätska som förorsakar sjukdomar. Nu finns det överallt.

Men vattnet har också en märklig förmåga att rena sig själv. Eller vad skall man tro om sjön Lievestuore i mellersta Finland som var praktiskt taget död när cellulosafabriken vid dess strand stängdes i maj 1967. När hydrobiologerna vid Jyväskylä universitet i november samma år tog vattenprover från den 15 kilometer långa sjön visade det sig att syrehalten på 50 meters djup redan var omkring hälften av den normala. Ett otroligt resultat, men värdefull kunskap för vattenmyndigheterna. Naturen återhämtar sig om man låter den vara i fred.

Bioenergin i vanligt vatten sträcker sig 5-10 cm utanför behållaren. Det finns källor i Finland där vattnets bioenergi uppnår 2,5 meter. Lika fint vatten strömmar ur en källa nära den argentinska staden Mendoza. Vattnet transporteras 1000 km till Buenos Aires. Vattnet från källan i franska Lourdes har ett ännu starkare bioenergifält.

År 1984 hade jag tillfälle att beundra floden Merced, som flyter genom den kaliforniska naturparken Yosemite. Även detta flöde hade en bioenergi på 2,5 meter. Sommaren 1990 kunde man i samma flod bara upptäcka ett bioenergifält på 3-4 centimeter. Kärnvapenproven i Nevadaöknen har börjat ödelägga Kaliforniens vattenreserver.

Rent bevattningsvatten överför bioenergi till växterna. Om gödsel blandas i vattnet förstörs vattnets bioenergi på några timmar. Vid ekologisk odling finns alla näringsämnen färdigt i växtunderlaget, och man behöver inte förstöra vattnet genom att blanda konstgödsel i det.

Vattnets bioenergi

5 – 10 kalorier per liter sträcker sig cirka 5 centimeter utanför vattenglaset


Vattnets bioenergi är uppbyggd av:

  • Den buddhiska nivån 25 %

  • Den mentala nivån 45 %

  • Den astrala nivån 30 %

Bioenergin hos t.ex. säd är uppbyggd av:


  • Den mentala nivån 20 %

  • Den astrala nivån 40 %

  • Den eteriska nivån 40 %


  • Bioenergi avgår med vattenångan vid avdunstning och med andningen.

  • Bioenergin försvinner på fem timmar ur en enpromilles gödningsblandning.

  • Brist på bioenergi i vattnet gör människor och djur aggressiva.

  • Vattnets bioenergi skyddar mot frost.

  • Vid biologisk odling används rent vatten.

  • Kärnexplosioner gör att vattnets bioenergi förstörs inom en radie av cirka 100 kilometer.

Den stora pumpen

Människan har alltid bosatt sig vid floder, älvar och forsar. Floderna var transportleder, och forsarna gav fisk och senare energi för att driva maskiner. Men det finns även andra anledningar.

En känslig människa kan varsebli att strömmande vatten är omgivet av ett positivt energifält med en radie på 20–100 meter. Vattenströmmen är som en glödande tråd som ibland starkare, ibland svagare ringlar sig från avlägsna ödemarker till haven. Energin är starkast i forsarna, där vattnet rör sig snabbt nedåt. Utbyggnaden av forsarna påverkar inte vattnets kvalitet. Till exempel vid Imatra fors ökar vattnets bioenergi med 8 centimeter oavsett om det passerar via kraftverket eller flyter fritt i sin gamla fåra. Vattnets vibration varierar också när bioenergin förändras.

När vatten avdunstar i form av ånga ökar dess bioenergi, som det lämnar ifrån sig till växter och djur i form av regn, dimma och dagg. Morgondaggen har alltid varit ett värdefullt läkemedel för helbrägdagörare. Världens mäktigaste träd växer på Sierra Nevadas och Klippiga Bergens sluttningar, där de vattnas av moln som stigit i höjderna ur Stilla Havet.

Vattnets naturliga kretslopp är ett genialiskt och enkelt system som människan borde utnyttja på ett förnuftigt sätt.



Kroppskontroll

Indien är känt som de många miraklens land. Alla känner till någon historia om fakirernas ofattbara prestationer. En av de mer kända är historien om den heliga mannen som låg levande begravd i upp till tre veckor. Hur kan någon klara sig levande från det?

Fakirer har bättre förutsättningar än andra att klara av att begravas levande. De har en hög vibration och ett stort bioenergifält (som framgår av diagrammet är bioenergifältet cirka 240 cm och vibrationen högre än 50). Hela proceduren börjar ungefär fem dagar före begravningen då fakiren börjar minska sin bioenergi till nära noll, eftersom cellerna inte kan fungera i graven. Livet uppehålls genom att vibrationen höjs. Vid slutskedet av gravvistelsen är den nära mirakelgränsen 90. Genom att reglera dessa två faktorer överlever fakiren.

Problemet är att bevara hjärnans kondition. Under gravvistelsen försvagas hjärnan så mycket att den är på gränsen till hjärndöd, och att väcka upp fakiren några timmar för sent kan bli ödesdigert. Därför lämnar fakiren sin kropp före begravningen, och som en astralvarelse observerar han kroppens kondition tillsammans med de andra medhjälparna. När fakiren lyfts ur graven väcks han genom massage, uppvärmning och tillförande av bioenergi. Hjärnan måste syresättas snabbt.

Den här prestationen kräver så gott som total kroppskontroll. För en västerländsk människa är det här fullständigt främmande och svårt att ens erkänna som möjligt att utföra.

Blommornas biorytm

När en växt börjar blomma koncentreras alla dess funktioner på artens fortplantning. Överflöd är vanligt i naturen, men ett stort antal blommor är inte alltid en garanti för riklig fortplantning.

Rena sjöar pryds ofta av stora flak med näckrosor. Blommorna öppnar sig under dagen, men på nätterna sluter de sig. Det är ett tecken på inflytande från naturens andliga sida för att garantera näckrosens fortbestånd.

Under blomningen är vibrationen i området omkring 10. En näckrosknopp har samma vibration och dess bioenergifält är cirka 3 centimeter. Under blomningen ökar både bioenergi och vibration, och de varierar i en vågrörelse under dygnet. Nivån är lägst vid midnatt när blomman har slutit sig, och högst mitt på dagen. Den gula näckrosens blomning följer en likadan rytm.

Syftet med denna pulsering är att samla ihop alla de krafter som lockar till sig insekterna som sköter pollineringen. Blomman ger insekterna pollen och nektar, vars höga bioenergi och vibration garanterar fortbeståndet av deras egen art. Det är svårt att föreställa sig att ett så fint reglerat system skulle ha uppkommit av en slump, utan någon vägledande tanke bakom allting.

Även människan kan dra nytta av blommornas livsrytm. Ett exempel ges i avsnittet om blomsterterapi längre fram i boken.

Djurens gruppsjäl

När en trast talar om någonting för en människa, vem eller vad är det egentligen som berättar? Var sitter flyttfågelns visdom? Kan den verkligen navigera efter stjärnorna på sina långa färder? Kan stackmyran bygga sin komplicerade bostad efter eget övervägande, eller kan biet självt mäta upp de sex vinklarna i sin cell med matematisk noggrannhet? Vetenskapen hänvisar till djurens arvsfaktorer eftersom den inte kan se några andra förklaringar.

Med övernaturliga metoder kan man utröna varifrån djurens och insekternas förstånd egentligen härrör. Det handlar om en så kallad gruppsjäl. Den är som en dimma eller massa som finns på ett högre existensplan, i gränslandet till de astrala och eteriska världarna. Det talas om existensnivåer på andra ställen i den här boken. Varje gruppsjäl har sitt eget revir som enbart innefattar individer av samma art. Gruppsjälen har direktkontakt till varje individ och styr dem inom ramarna för naturlagarna. På så sätt kan man förklara flyttfåglarnas orienteringsförmåga och myrornas organisationsförmåga.

Gruppsjälen har också kontakt med ännu högre existensplan. När en trast berättar någonting kommer meddelandet någonstans från en högre nivå och förmedlas av trasten. Jag har avbildat detta meddelande på vidstående bild.

Normalt är trastens bioenergifält ungefär sju centimeter och dess vibration 20. Vid häckningens början börjar de kosmiska krafterna inverka på trastens liv. Vid befruktningen har hannens sädesceller ett stort bioenergifält och hög vibration. På så sätt säkerställer naturen tillkomsten av ett nytt liv. När äggen utvecklas får även honan ett större bioenergifält till sin hjälp. Under ruvningen står äggen och de nyfödda ungarna under samma krafters beskydd. Snart efter det upphör den kosmiska hjälpen och ungarna måste klara sig själva i de rådande omständigheterna.

Det var detta som en trast en gång ville berätta för mig medan han under flera minuter satt utanför mitt fönster. Nu har jag förmedlat historien till er.


Även hingsten tröttnar

Början på ett nytt liv är alltid en kosmisk händelse. Det märks även vid djurens parningsakter.

Bioenergifälten hos hästar, kor och hundar är cirka 60 centimeter stort. Vid betäckning av hästar växer stoets bioenergifält för några veckor med cirka 10 centimeter.

På motsvarande sätt minskar hingstens bioenergifält – som i diagrammet är 70 centimeter - cirka 10 centimeter vid betäckningen och återställs på cirka sju timmar. Om hingsten bestiger på nytt inom några timmar från det första tillfället sjunker dess bioenergifält cirka 30 centimeter. Då tar återhämtningen ett femtontal timmar.

Kornas bioenergi förändras inte vid betäckningen. Tjuren däremot förlorar krafter precis som hingsten. I den här granskningen låter jag människosläktet representeras av Kinas forna kejsare, vars kärleksliv beskrivs i nästa stycke.

Låt mig ännu nämna att vid konstgjord befruktning av människor förlorar den djupfrysta sädesvätskan sin verkan om donatorns bioenergi- och vibrationsnivåer är nedsatta.


De bioenergiska kineserna

När jag besökte Kina år 1989 upptäckte jag till min förvåning att människorna där hade bioenergifält som var 190-200 centimeter stora. Det visar att kineserna är ett betydligt andligare folk än till exempel européerna. Kanske det är anledningen till att en vanlig landsbygdskines stoiskt uthärdar det nödtorftiga livet på en femtonhundra kvadratmeter stor jordplätt.

De forntida kejsarnas konkubiner var respekterade medlemmar av det kinesiska hovet. Man letade efter vackra kvinnor i olika delar av riket för att sända dem till kejsaren. Om de blev ”änkor” var deras uppehälle i allmänhet garanterat av hovet. Men under vissa dynastier mötte konkubinerna dystrare öden. De kunde bli levande begravda tillsammans med kejsaren i hans gravkammare. I en kultur grundad på kejsarens fullkomlighet och tron på återfödelse är detta förståeligt.

På plats kunde jag konstatera att vibrationen i de omkring 400 år gamla gravkamrarna var synnerligen låg. Det tyder på att där fanns avlidna som ännu inte hade påbörjat sin vandring. På gravkullar som var ännu äldre var vibrationen till och med mycket hög, vilket berodde på den vördnad som folket visat dessa platser.

De forna kejsarna blev själva inte långlivade. De började umgås med sina konkubiner redan i tidig pubertetsålder. Kurvorna på nästa sida visar den snabba minskningen av kejsarnas bioenergifält. De blev knappt 30 år gamla. Enligt kinesernas uppfattning dog de i armarna på sina konkubiner. Kinas sista änkekejsarinna, som var Kinas verkliga regent under ett halvt århundrade, förlorade inte sin bioenergi i ett så tidigt skede. Finns det kanske någon lärdom i detta?


Aska botar kon

År 1940 fanns det cirka 1,25 miljoner kor i Finland. Enligt uppgifter från jordbruksstyrelsen var 25 000 av dessa drabbade av juverinflammation. År 1989 fanns det 600 000 kor, och 40 % av dem hade juverinflammation.

Jag har på övernaturlig väg undersökt orsakerna till sjukdomen. På motstående sida visas vilken andel konstgödsling, mjölkmaskiner och stress har i framkallandet av sjukdomen. Samtidigt upptäckte jag att nötboskapens allmäntillstånd har försvagats fortlöpande sedan slutet av 50-talet. Vibrationsnivån har sjunkit generellt och spridningen på värdena är stor.

Kor som lider av juverinflammation har en vibration på cirka 13. Anledningen är alltså en försvagning av deras naturliga försvar. Kor med högre vibration tålde konstgödsel, mjölkmaskiner och överansträngning utan att bli sjuka.

Jag har hört många erfarna bönder berätta att juverinflammation kan botas med aska. En ko som betar på en åker gödslad med aska får ett skydd mot sjukdomen. Jag kan dessutom nämna att sköljvattnet från en bastukvast av gjord av ett lövträd är hälsosam dryck för en ko med juverinflammation.


Eld sanerar skogen

Elden är ett av naturens bästa botemedel. Skogsbränder förorsakade av blixtnedslag är synnerligen vanliga i det norra barrskogsbältet och har stor betydelse för skogens naturliga föryngring.

Jag tittar på en skogskarta över den kanadensiska delstaten Alberta, där de områden som har drabbats av skogsbrand under det senaste århundradet är märkta med rött. Kartan är till största delen röd. Situationen är densamma på den sibiriska tajgan. Även i de nordiska länderna var skogsbränder vanliga ännu för hundra år sedan. Vad åstadkommer då skogsbränderna egentligen?

Om branden infaller i början av eller mitt i sommaren hinner björkfröna som sprids med vinden gro redan samma höst. I Kanada är poppeln ett vanligt lövträd, tillsammans med björken. Av lövträdens skott och aska bildas under de följande åren ett nytt levande skogshumus med sina mikrober och maskar. Det utgör ett utmärkt naturligt växtunderlag.

Med tiden viker lövträden undan för barrträden. Humusen försämras och det bli nödvändigt med en ny skogsbrand. Det ordnar naturen så småningom och den kommande skogen får förträffliga växtförhållanden.

Det är ont om snabba och effektiva metoder för att avvärja luftföroreningarnas inverkan på våra skogar. Flera länder har lovat att minska sina industriutsläpp under de närmaste årtiondena, men det är antagligen för sent. Mitt eget förslag är en anläggning som dras av en traktor och är försedd med munstycken med brinnande gaslågor. Med den kunde man sveda markytan under tiden mellan snösmältningen och den första snön, frånsett den torra tiden i mitten av sommaren. På så sätt kunde man neutralisera de föroreningar som det sura regnet fört med sig, och säkerställa ett bra växtunderlag för planterad eller naturlig björkskog samt de efterföljande barrträden.

En naturlig skogsbrand är effektivast, men även människornas svedjebruk fungerar väl, även om de fällda träden inte brinner upp helt.


Hur hög är vibrationen i ditt hem?

Jag nämnde tidigare att en hög vibrationsnivå tryggar allt levande. Därför är vibrationen i en bostad viktig för den boende. Den påverkas bland annat av byggnadsmaterialet.

Jag har studerat olika väggmaterial med tanke på vibrationen inomhus och jämfört den med vibrationen utomhus. Naturliga byggmaterial ger en högre inomhusvibration än ute, medan det verkar som om konstgjorda material rentav sänker den.

Material med högre vibration ger också ett bättre skydd mot skadlig strålning utifrån.

En rent inhemsk produkt tar de högsta poängen i den här jämförelsen, nämligen en kombination av tegel och tjärade bräder. Det måste vara finsk tjära tillverkad i en tjärdal. Cirka 20 millimeter eller tjockare råbräder av tall stryks på den ena sidan med tjära och torkas, helst i sol och vind. Man kan också torka dem över en eld, men inte över en gaslåga. Is luftspalten mellan tegellagren gör man en gles fodring av bräderna, som ska täcka cirka 40 % av väggytan.

Till och med som skydd för radioaktiv strålning har kombinationen tjärade bräder och tegel värdet 5.

Ett hus helt byggt i plast, som nyligen marknadsfördes som en nyhet på en bostadsmässa, ser ut att vara det bedrövligaste alternativet.


Bioenergin i konstverk

Konstverk av de gamla mästarna utstrålar ett slags märklig värme eller någon annan behaglig känsla. Den härrör helt klart från konstnären själv, men med vilka krafter har han kunnat innesluta den i sitt verk?

Det finns kompositörer som har sagt att en viss komposition inte är deras egen, utan de har kopierat ett partitur som visats upp framför deras ögon. Det finns framstående pianister som påstår att någon annan har spelat genom dem vid ett visst tillfälle. En skulptör kan kanske se motivet inne i träet eller stenen, han behöver bara ”gräva” fram det. Sådana erfarenheter har de haft.

De här förklaringarna kanske inte tillfredsställer konstälskarna. Ett begripligt skäl är konstnärernas starka bioenergifält, som återspeglar deras stora andliga styrka. Oavsett vilka stora kompositörer eller andra konstnärer från svunna tider man undersöker så har alla ett bioenergifält som överstiger två meter. De är alltså högt utvecklade andliga varelser vars skaparkraft överförs till konstverken. Den kan mätas som ett bioenergifält kring tavlan eller vilket konstverk det än må vara, och man kan kalla det för konstnärens ”förlängning av själen”. Till exempel ikonen Guds Moder i klostret Konevitsa har ett kraftigt bioenergifält. Vid framförandet av ett musikstycke förmedlas kraften genom att vibrationen stiger.


Levande musik

Varför låter Stradivariusfioler ”överjordiskt” vackert? Man har antagit att de främsta fiolbyggarna hade yrkeshemligheter till exempel om hur träet behandlades, som fortfarande inte har avslöjats. Visst hade de en yrkeshemlighet, och vilken hemlighet!

De främsta fiolbyggarna i världshistorien, som Stradivari, Steiner, Amat och Guarner hade ett osedvanligt kraftigt bioenergifält. Fiolerna som skapades av deras händer hade bioenergifält som sträckte sig till 80-100 centimeter. Fiolerna var alltså levande, de innehöll sin byggares eller sin användares förlängning av själen.

I händerna på en skicklig violinist ökar fiolens bioenergi ytterligare. Tilläggsenergin kommer från en mycket hög, buddhisk nivå. Fiolen blir rentav ett kosmiskt instrument. Jag återkommer till bioenergins källor och tillvarons olika nivåer längre fram i boken.

Även några finländska fiolbyggare äger den här ”yrkeshemligheten”. Antti Niklander, Jukka Bergman och Vilho Ärvi hade bioenergifält med en radie på två meter. Fiolerna som de tillverkade hade ett bioenergifält på 20 centimeter redan som nya.


En kraftfull 600-åring

I kyrkan vid Valamo nya kloster i Heinävesi finns en ikon som kallas Guds Moder av Konevitsa. Den är omgiven av ett mycket kraftigt bioenergifält och en hög vibration. I över etthundra år har mirakel skett under dess inverkan. Ikonens omväxlande öden har ökat dess livskraft.

Konevitsa kloster grundades av munken Arseni från Novgorod. Han vigdes till munk i Lisja Gora-klostret år 1379. Där träffade han munkbröder som kom från Athos-bergen i Grekland. Han åkte själv med några kamrater till klostret i Athos och stannade där i tre år. När han lämnade Athos gav igumen Joannik honom stadgarna för Det Heliga Bergets kloster och som välsignelse en ikon, som numera kallas Guds Moder i Konevitsa. Samtidigt förutspådde Joannik att Arseni skulle grunda ett kloster i sitt nordliga hemland.

Efter att ha tillbringat en tid i sitt hemkloster i Novgorod fick Arseni tillåtelse att åka för att förverkliga igumen Joanniks förutsägelse. Han seglade längs Olhavafloden till Ladoga och anlände först till ön Valamo, där det redan fanns ett större kloster. Han fortsatte sin färd, men tvingades två gånger att ta sin tillflykt till ön Konevitsa på grund av oväder. Han förstod då att just den ön var avsedd som platsen för det nya klostret.

Det första han gjorde var att resa ett kors av trä på en kulle, som senare skulle kallas Det Heliga Berget. Där byggde han också en liten stuga, som blev början till Konevitsa kloster.

Ikonen Guds Moder i Konevitsa är från början av 1300-talet. Vid den tiden levde den bysantiska konsten helt inom den kyrkliga sfären. Det djupaste budskapet hos ikonen som Arseni fick ärva berör betydelsen av livets ävlan.

Munkarnas vördnadsfulla och kärleksfulla tankar ökade ikonens kraft. När svenskarna erövrade Karelska näset på 1600-talet jämnades Konevitsa kloster med marken, och till och med stenarna från kyrkan fördes till Kexholms slott som byggnadsmaterial. De hårda ödesåren syns på kurvan över ikonens livskraft. Men sedan den tiden har ikonens krafter ökat oavbrutet, och krafterna fortsätter att öka när den matas med goda människors goda tankar.




JORDSTRÅLNING

Jordstrålningsnätverket

I nästan varje by finns det respekterade slagrutemän eller -kvinnor som med en slagruta av vide, en spade eller en pendel kan hitta vattenådror och bestämma en brunnsplats. I allmänhet är det en känslig människa som kan förnimma strålningen från vattenådrorna. Men i jorden flyter även andra strömmar av strålning.

Bilden intill visar två av jordstrålningens grundnät, nämligen g-linjerna med Hartmannstrålning, och Currystrålningen.

G-linjerna bildar ett rutnät som i stort sett följer huvudväderstrecken och täcker hela jordklotet. G-benämningen kommer från ordet globus, som betyder klot. Rutorna är minst i ekvatorialområdet och nätet glesnar mot polerna. Strålningen undersöks även vetenskapligt med ökande intresse. I Finland arbetar man på en avhandling om den. Strålningen från vattenådror och g-linjer är skadliga för människan.

Mindre känt är det glesare strålningsnätet som upptäcktes av tysken Curry. Det ligger diagonalt i förhållande till g-linjerna. Man vet dock att det är av positivt slag och kanske mycket viktigt för livet på jorden.

Även på akademisk nivå har man länge tvistat om jordstrålningens existens och verkningar. Forskarna har haft svårt att acceptera något som inte obestridligen kan mätas. Men nu verkar det som om förnekarna av denna företeelse får se sig besegrade.

En finsk jordstrålningsforskare, framlidna jordbruksrådet Mauno Pohjonen, erhöll t.o.m. internationellt erkännande för sitt arbete. Han undersökte mer än 12 000 bostäder i Finland och anvisade säkra sängplatser åt människor som besvärades av jordstrålning. Hans feedback finns i form av cirka 70 mappar fyllda av brev, där folk berättar om förändringarna i sitt hälsotillstånd. En professor sade att enbart statistiken i materialet hade räckt till två avhandlingar.

Det är värt att nämnas att instrument som registrerar jordstrålning finns att köpa t.ex. i Tyskland.


G-strålningen skyddar djuren

Tidigare i boken beskrivs hur en indisk fakir överlever när han begravs levande. Djur i vinterdvala använder sig av liknande metoder. Dessutom verkar det som om de utnyttjar jordstrålningen.

Fladdermusen går i ide senast då insekterna som den lever på blir för få. Den gräver ned sig cirka 70 cm till ett gemensamt bo, som ligger i korsningen av en vattenåder och en kraftig g-linje. Det är lätt att finna platsen med hjälp av slagruta.

När fladdermusen går i ide är dess bioenergifält 8 cm och vibrationen cirka 30. I idet sjunker de livsuppehållande funktionerna till en minimal nivå. Bioenergin minskar, men på några dygn ökar vibrationen till det dubbla. På så sätt säkerställs livet under dvalan. Några dagar innan uppvaknandet sker en omvänd process.

Huggormen övervintrar på samma sätt som fladdermusen, men den letar upp ännu starkare strålningskorsningar för sitt gemensamma ide. Bioenergifältet sjunker till nära noll och vibrationen ökar till ungefär 70.

Forskningsföreningen för jordstrålning och ett universitet genomförde tillsammans undersökningar där färska ägg placerades i kraftiga jordstrålningskorsningar. Äggens tillstånd övervakades, och ägg som placerats på linjerna bevarades oskadda hela sommaren, i vissa försök även hela påföljande vinter. Ägg som placerats utanför linjerna ruttnade snabbt.


Myrorna lever på jordstrålning

En myrstack är ett av naturens under. En känslig person upptäcker att den alltid är placerad i en korsning av kraftiga g-linjer. Under en stor myrstack löper också en vattenåder, ibland två. Dessutom finns någonstans under stacken en korsning av Curry-linjer. Exakt där ligger stackens drottningkammare.

G-linjerna, som löper i samma riktning som huvudväderstrecken, är lätta att upptäcka därför att även myrstigarna följer dem. Om det finns en vattenåder under stacken går en myrstig även längs denna. Stackmyrornas samhälle är ett utmärkt ställe att öva på för den som vill lära sig använda slagruta. På bilden har g-strålningen angetts med negativa och Curry­strålningen med positiva tal, allt efter deras inverkan på människorna. För myrorna har de en annan betydelse.

Myror samlar inga matreserver i stacken och på våren verkar de inte ha speciellt bråttom med att börja samla föda. Ibland kan man se myror anfalla en larv, men det hör till undantagen. Men om jordstrålningen avlägsnas från platsen där stacken står, ger myrorna sig omedelbart iväg för att hitta ett nytt boställe. De vill ha en strålningskorsning som är så stark som möjligt. Myrornas hela existens är beroende av jordstrålningen.


Continue reading this ebook at Smashwords.
Download this book for your ebook reader.
(Pages 1-37 show above.)